Video

At last!
Your first taste of the album is its title-track, Wolfrunner.
The video was made by my friend Simon Öhman Jönsson with a box-camera in a small studio in Umeå.
I bow deeply to Ztrit, Rickard, Elina, Micke, Anna and Simon for helping me out.
Vimeo allows for better embedding but it’s also on youtube.

Pre-orders of the vinyl can be made here.
Releasedate is 14 november.

Enjoy.
/Patrik Emanuel Backlund

Wolfrunner cover and pre-order info

Cover for Wolfrunner by Daniel Emanuelsson.

Photo by Anna Sahlén.

Side A

1. Dig
2. Wolfrunner
3. Paris, for Nina
4. Quarry God
5. Laugh like you mean it

Side B

1. Patron saint
2. There are thieves
3. My valley is my home
4. As if confession would be the silver bullet
5. Painting

The Wolfrunner vinyl will be available from November 14th 2012.
The album will also be available digitally via all major distributors.
If you would like to pre-order the album, send an e-mail to sabbarnsfonogram@gmail.com

Live at Umeå jazz festival

On sunday 29 october I performed at the closing concert of Umeå jazz festival. The two songs I performed were Annika Norlin’s Riot and Mattias Alklberg’s Lys upp mig som en stjärna. I was one of five artists and everyone was so great. Cleo and Kristin made a great rendering of Cleos Left the city burning and Frida Hyvönen was just epic.  Below are my two contributions.

The band was Mathias Landaeus piano, Jonas Holgersson drums, Jan Östlund double bass, Henrik Oja guitar, Mikael Emsing percussion and Frida Hyvönen, who played Rhodes on Riot and sang on Lys upp mig som en stjärna.

/Patrik

Live 5/10

Hej,

“Vad har hänt sen sist, Backlund?”
“Vad håller du på med nu, Patrik?”

Så brukar dom fråga mig. Människorna. Och jag brukar ge förvirrade svar.
Men vad som har hänt sen sist är det här. Under våren 2012 färdigställde jag mitt nya album Wolfrunner. Ett egenproducerat alster på tio spår som är mer drömskt än Arsonist. Det är också mer obekvämt ärligt och personligt. Jag hade inte färdigställt albumet om det inte vore för Anna Sahlén, min sambo, som på nystartade etiketten Sabbarns Fonogram kommer att ge ut skivan i november.

Samtidigt som Wolfrunner gjordes klar började jag jobba med mitt nya band som består av Mats Hammarström på bas, Daniel Berglund på trummor och Henrik Oja på elgitarr och orgel. Med låtar till ett nytt album började vi repa. Konserten på Scharinska kommer att beröra Wolfrunner, titta tillbaka på Arsonist, men till största del kommer vi att spela vad som ska bli ett helt nytt album.
Svaret på vad jag håller på med nu kommer alltså den 5 oktober. För mig känns det som att jag då kommer presentera något viktigt och stort.
För de som gillar glättig substanslös musik som är sådär äckligt snygg på ytan är jag nog fel artist. Jag kan knappt skriva en textrad utan att bli på tok för allvarlig och vilja göra upp med allt jävla helvete från förr som närsomhelst kastar skuggor över dagarna. Till de som inte har något problem med musik som vill vara på allvar och som utforskar ett personligt mörker säger jag: Välkommen till min konsert.

Patrik Emanuel Backlund

Artwork by…

Danken, my good friend who made the artwork and design on Arsonist is now doing the same for Wolfrunner.
He does great work and sometimes his designs can even be seen worn by Paris Hilton. That sentence is not ironic or sarcastic in any way. The complete truth.
But to be fair, he said that the design on what she wore was made by Brio. His pug and also my friend.
You find Danken here:  faltet.se
You find Brio here:

/Patrik Emanuel Backlund

Introducing: Wooden Teeth

Hello.
This post is about Wooden Teeth, the band now playing with me.
Sometime last december I met Henrik Oja and he told me he wanted to work with me. As we were both a bit drunk I thought he thought I was somebody else. He didn’t. Later we began recording some songs to try it out. We recorded three and besides us two on guitars and whatever was laying around, Mats Hammarström and Daniel Berglund played bass and drums. Frida Johansson of Väärt played violin and Ola Lidström of Syket played horns. The recordings were great but we decided we needed to play the songs live and asked Daniel and Mats to join. They did and the name this band wanted for themselves was Wooden Teeth. It might have something to do with age, I don’t know.

Anyway.

Here we now are, rehearsing new songs, gearing up for the release of Wolfrunner, and getting ready for new recordings.
I really admire Mats and Daniel for their work in Isolation Years (the band I adored and wanted to be in, eight years ago) and the great band Säkert!. Henriks work in Säkert! and some of his more obscure projects is something extremely respectfull to me as well. These people are responsible for some great music you’ve heard over the last years and will hear in the future. I’m sure. And it’s a humbling and awesome oppurtunity that I get to partake in.

Thank you awfully.
/Patrik Emanuel Backlund

Story from Norrbottens Kuriren in swedish

Norrbottens-Kuriren har en artikel idag.
Jämtlänningen Patrik Backlund har i dagarna släppt sitt debutalbum Patrik Backlund is an arsonist. Eller debut-LP kanske man ska säga. Den släpps nämligen enbart som limiterad vinylutgåva i 300 exemplar.

- Det är trist att vara lättillgänglig. Folk i branschen frågar bara när det kommer ut på streaming-tjänster. Det tycker jag är så jävla trist. Jag tycker man ska låta dem som verkligen vill ha musiken få den först. Och då i ett riktigt bra format.

Han är 25 år gammal, minst sagt kompromisslös, independent och konstant pank. Skivinspelningen har skett enligt DIY-modellen i Östersund. Man märker snabbt vad Patrik är för slags person. Han är av den sällsynta sorten, en tänkande människa. En artist som inte bara vill synas och stå på scen. I sann “jag mot resten av världen”-anda ställer han sig kritisk till den allmänna synen på hela musikindustrin:

Skev världsbild
– Kissie skrev i sin blogg, på sin sämsta jävla svenska, att hon var emot att det bara går att lyssna fem gånger i månaden på samma låt, med den största gratisstreamingtjänsten på nätet. Det är oförståeligt och hemskt. Det är en skev världsbild. Jag är emot att folk gnisslar över att betala 50 kronor i månaden för att få konstant tillgång till i princip all musik i hela världen. Tänk att det är sådant som provocerar folk. Martin Hanberg (sångare i Vapnet och Hospitalet) skrev en superbra krönika om låten We used to wait av Arcade Fire, som handlar om det där. Att man väntade på saker förr i tiden. Det var en klar fördel.

Östersundscenen
– Det gjorde att man uppskattade till exempel musik. Alla är inte ute efter att sälja sig själva. Även om man lagt ned alla sina pengar och all sin själ på att få ihop en skiva.
Patrik bor numera i Umeå men tillhör det som man brukar kalla för Östersundscenen. I rakt nedstigande led från Säkert!, Vapnet och Popterror:

Alla har flyttat
– De är grymma människor, men jag är inte som de. Då menar jag inte att jag är bättre än dem heller. Vad är ens Östersundscenen? Jag tycker inte att den finns. Om den gör det, så är det bara jag som tillhör den. Alla har ju flyttat därifrån inklusive jag själv, men jag spelade i alla fall in plattan där. Plus att allting handlar om att vara i den miljön. Ända från att jag var tre år gammal.

Vad handlar texterna om, mer specifikt?
– Det är någonting jag inte vill prata om. Exakt vad jag menar med texter och så där. Jag bygger upp lyrik lite kryptiskt för att kunna sjunga om det som ligger väldigt nära hjärtat. Liksom, om avgörande händelser i mitt liv. Men en del fraser är naturligtvis raka. En mening som kommer åter flera gånger på skivan är Home is where I slept last night. Det handlar lite om att bryta sig loss från ett sammanhang man inte vill tillhöra – och göra sig sin egen familj. Men jag tycker man får lyssna själv för att bilda sig en egen uppfattning.

Magnus Ekelund
——————-

Albumreviews

Popgeni. Betyg: 5
Mordbrännare är guld värda. I alla fall när de likt Patrik Backlund kan sätta eld på popmusik på det här helt magnifika sättet. Fast egentligen är det lika mycket rock eller indie med sylvassa och granna låtar som bara slår undan fötterna med sin omedelbarhet. “I.A.A.” är nio låtar som aldrig ber om ursäkt. De tränger sig helt enkelt på så där underbart övertygande som bara de bästa melodierna kan göra. Mattias Alkbergs klockrena hyllningen till Patrik på hans hemsida säger det mesta. Där drar han eleganta paraleller till band som Big Star, Guided ByVoices, Paul Westerberg, Yranaktuella The Posies och Roky Erickson under sin tid med The Aliens, Neutral Milk Hotel och en massa skotska band som fortfarande vårdar konsten att spela pop med en hel del rock i baksätet. Han avslutar med att kalla “Is An Arsonist” för ett modernt mästerverk. Jag behövde bara ett par, tre genomspelningar för att inse att han talade sanning. “Is An Arsonist” är nio låtar helt euforisk och bedårande pop med klockren varierad hårdhet i den musikaliska lacken.

Jag lyfter mentalt och blir varm inombords när jag hör omtumlade saker som “Rope”, “Living Room Fire”, “Don´t Wait Up For Me” och “Outspoken And Plain”. Men egentligen är det här en platta som ska spelas hela vägen från inledningen med “Run Son Run” till avslutande “Seesaw” för att förstå hur stor den är. Även om Patrik bor i Umeå, där det blir releaseparty för albumet i kväll, så är det en rakt igenom jämtländsk produkt. Inspelat i Studio Talkback mellan maj och december 2009 med lysande trummisen Emil Karlsson och fint körande Anna Johnsson (Anaugh Conda &The Hartmans) som excellent komplement till Patrik och hemliga Sommarkatten på övriga instrument. Patrik och “katten” står också för produktionen och har format något som har få likheter på den svenska musikscenen, förutom kusinen Grande Roses då. Redan på min årsbästalista och jag är så förbaskat nöjd att jag också har försäkrat mig om ett av de 300 vinylexemplaren som pressats. Gör det du också genom att gå in på patrikbacklund.com och beställ innan det är för sent.
Det är ju ett modernt mästerverk.

Björn Bostrand
——————-

Västerbottens Folkblad. Betyg: 4
Det talas ibland om artister som drivs av ett inre tvång, som ger ut skivor för att de måste. Men det är i regel en sanning med modifikation: sådana prydliga ord används oftast av musikkritiker som vill ge ett romantiskt skimmer kring den produkt de skriver om.
I fallet Patrik Backlund hyser jag däremot inga tvivel om att det verkligen handlar om oförfalskad hängivenhet. Det krävs inte många sekunders lyssning på den egenutgivna ”Patrik Backlund is an arsonist” för att den förevigade viljestyrkan ska ruska om mig i grunden. Den påträngande sångstilen, den oborstade rockigheten och den solklara popsensibiliteten bottnar i något som inte kan kallas för annat än djupaste passion. Och vem kan motstå något sådant?
HENRIK LÅNG

——————-

ÖstersundsPosten. Betyg: 4
Patrik Backlund har humor. Om det är något som står ut från de gånger jag träffat honom så är det hans breda flin. Lite galet, nästan. Som Jokern i Batman. “Home is where I slept last night, it does not have a living room fire” sjunger han lakoniskt på “Living Room Fire” och det är en bit humor ganska utsökt biten av melankoli. För även om “Patrik Backlund Is an Arsonist” är ett i stora drag ganska vemodigt album rent textmässigt så vägs det alltid upp av Backlunds komiska kvaliteter.

Den klassiska formeln “deppade texter + peppad musik = guld”, senast öppet uttalad av Oskar Linnros under fjolsommarens intervjuer, är här också allestädes närvarande. Att förtvivlat skrika ut sitt hjärta till bländande pop- och rockarrangemang som konstant stiger uppåt. Folk har gjort det för evigt. Patrik Backlund gör det. Publiken på konserterna kommer att göra det. Åtminstone de allra längst fram. Avslutande “Seesaw” är en sådan låt som börjar som en virvel någonstans långt ner och växer till en tromb – där inne rusar det och när det är över står man med luggen fastklistrad mot svettlackad panna. Ett finare betyg än så går inte att ge.

Petter Arbman

Vem kan man lita på? (text by Mattias Alkberg)

Robert Pollard blir mer och mer obskyr och Jeff Magnum, prata inte ens om honom, det är 13 år sedan han gjorde In The Aeroplane Over The Sea och sedan dess har man inte hört ett smack, om man räknar bort lite bulgarisk folkmusik. Och det gör man ju gärna. Och vad sysslar Paul Westerberg med? Varför ger folk inte ut hans musik längre? Har han tröttnat på att behandlas som luft?

Det är sorgligt att musik i rakt nedstigande led från Big Star och Alex Chilton aldrig uppmärksammas som den bör. Bara en massa skottar och Posies som gör det mest uppenbara och spelar powerpop med alldeles för hög mysfaktor.

Patrik Backlund kommer från Östersund, bor i Umeå och ger ut den här skivan helt själv. Typiskt. Han är den ende i världen, känns det som just nu i alla fall, som har en psykisk länk till såväl Neutral Milk Hotel, Guided by Voices och Roky Ericksons vilda 70-talsskivor, de han gjorde med The Aliens och låtar som It’s A Cold Night For Aligators, Click Your Fingers Applauding the Play och I Have Always Been Here Before. Det är en speciell sorts popkänsla. En bredd och övertygelse om att det här med rock inte bara är en bra idé, utan något helt livsviktigt. Jag har aldrig hört det i en svensk innan, och de gånger jag hört det på utrikiska har det varit galna människor som gör något helt självklart. Det borde passa alla. Vad är det för fel på er? Varför måste Patrik ge ut den här klassikern på egen hand?

Patrik Backlund Is An Arsonist är ett modernt mästerverk. Han tänker komma hem till er och spela tills ni fattar. Ni kan lita på det.

Mattias Alkberg

LP

Omslag:

Inner sleeve och vinyl:

1. Run son run
2. There’s an arsonist in this family
3. Living room fire
4. Don’t wait up for me
5. Outspoken and plain
6. Home is where I slept last night
7. Rope
8. Solar storm
9. Seesaw

All musik och text skriven av Patrik Backlund.
Producerad och inspelad av Sommarkatten och Patrik Backlund i Studio Talkback mellan maj och december 2009.
Trummor spelas av Emil Karlsson (Bedroom Eyes mfl.).
Körar gör Anna Johnsson (Anaugh Conda, The Hartmans).
Alla andra instrument av Sommarkatten och Patrik Backlund.
Mixad och mastrad av Sommarkatten.
Omslag av Danken.


Mina djupaste tack till Sabbarn, Kristofer, Danken, Emil, Anna och framför allt Johan.
Vinylpressen gjordes möjlig tack vare Fredrik och Jonas på Scharinska i Umeå, till vilka jag hyser stor tacksamhet.

Tack.

/Patrik